|
 |
|
| 2014-11-20 |
|
| |
�?säger jag, som tillsammans med min kollega från beroendesektionen föreläser för tjugotalet blivande psykiatriker. En man i publiken ifrågasätter allt jag säger, dominerar och jag har svårt att hålla tråden, humöret uppe och tempot. Jag blir irriterad och rätt arg. Mest på mig själv, som inte kan bemöta honom proffsigt och lite vänligt och bestämt låta honom förstå att vi måste gå vidare och inte kan stanna i hans tvivel. Nä, jag låter nog irritationen skymta fram och hur jag än gör, så bestämmer han agendan. Det som han inte på villkors vis kan acceptera är att rökning kan vara en bidragande orsak till panikångest och att depression också hänger ihop med rökning. Depression är vanligare hos de som röker, jag refererade till en tvärsnittsstudie. Risken för att ha en depression ökade med 93 % (ni läste rätt!) hos den som rökte jämfört med den som inte var last under nikotinet.
Jag är ute på lite hal is, då jag är nybörjare på området rökning och kan inte breda ut mig och tiden räcker inte heller till, så jag får släppa detaljerna. Jag får be den diskussionslystna att faktiskt spara sina kommentarer och återkomma till mig efter föreläsningen, så tar vi det ”på tu man hand”. Men han går så snart han bara kan och jag är lättad. |
| |
Hemma på kammaren sorterar jag mina intryck av en rätt sunkig dag på jobbet och lägger både mig själv och situationen under lupp? Vad handlar det om? För min egen del, så skymtar klassresenären fram och Jante med och viskar att jag inte alls kan någonting och om jag till äventyrs kan det, så är det bara andras kunskap. Jag har minsann inte bidragit med någon egen forskning. Som många av oss som rest genom socioekonomiska barriärer tror jag, eller snarare känner att jag när som helst kan bli avslöjad och utkastad. Skärper mig och näpser min Narkissos och självupptagenhet och vänder blicken mot det jag mötte. Vad var kärnan? Egentligen? Att nikotin inte är en drog som påverkar vårt psyke direkt äger kanske sin riktighet, men att det via kroppen ändå når vår upplevelse av oss själva är en inte alls omöjligt, utan troligt.
Jag förstår hur forskarna resonerat kring hur rökningen minskar syresättning och uppkomst av ångest kan hänga ihop och skulle ha kunnat argumentera för det. För att öka förståelsen för alla, men det var inte värt att försöka göra det för denna blivande själsläkare. Han ville nog bara visa att han gjorde som han ville och tyckte som han hade lust med. Att det grundläggande i att själ och kropp hör ihop, inte behövs här i hans utbildning eller i hans blivande yrke. |
| |
| Jag blir än mera bedrövad när jag förstår att det är så det ligger till. Kroppen där och knoppen här. Den blivande kollega är friskt ifrågasättande och en produkt av en lång tradition av att dela upp en människa i det som vi kan ta i och det som vi inte kan ta i. Det är fortfarande så vården är organiserad i huvudsak, i somatik och psykiatri, men det börjar överlappas, på många olika sätt och det gör mig överlycklig. Levnadsvaneprojektet, de metabola riktlinjerna och en lång rad andra ansträngningar handlar väl, kort sagt om det. Vi drar åt rätt håll, men det är nog ”långan väg att gå” ännu. Så vi får lunka på! |
| |
| Senare samma dag nås jag av ett meddelande, blir alldeles varm i hjärtat och får mig att börja tänka i termer av det finns någon däruppe och att hen vill trösta mig. Så här skrev Emma Holmberg som för några veckor sedan kommit ut med en bok om utmattningssyndrom: ”Jag tackade för din bok Själ och kropp som jag tycker är fantastisk! Jag har varit sjukskriven för utmattningssyndrom men har envist tackat nej till medicin trots ångest. Din bok betydde massor då, att tro att det går att läka ändå. Det gick med andning, förändrade tankesätt, yoga och promenader. Skrev själv en bok som jag gav ut för tre veckor sen. Din är en av två böcker som jag har med i ”Tips till självhjälp” och den finns också med i referenslistan i boken eftersom jag hade användning för den i mitt kapitel om fysisk aktivitet. Så kram och tack!” |
| |
| Jag beställer genast hennes bok, är så glad över at få lyfta en dimension av att kroppen kan läka själen och ska så snart jag bloggat klart, lyssna på Kent! |
| |
|
|
| 2014-10-31 |
| |
Så kaxigt valde jag att kalla den föreläsning på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg, som jag med kort varsel blev ombedd att hålla.
Det var Region Värmland som fick en lucka i programmet och vi från psykiatrin i LIV var "grannar" på Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg och simsalabim uppstod ett samarbete. Vi från projektet Bättre levnadsvanor var i vår tur en del i ett samarbete, där 6 organisationer delar på en monter under rubriken: Psykisk hälsa genom livet. |
| |
Jag har haft förmånen att vara en del av det under några år och tog nu "med mig" psykiatrin och vårt projekt, förstås med ledningens godkännande. Vi var fem personer, alla aktiva i Bättre levnadsvanor, jag som projektledare och de andra som levnandsvaneombud på Öppenvården i Karlstad, som tillbringade fyra dagar i olika portioner i Göteborg.
Mässan är ju ett riktigt stort event och antalet besökare touchade 100 000. För en bokälskare är det ett riktigt eldorado förstås. Nu var vi som jobbade tillsammans i montern, måhända lite udda fåglar i sammanhanget. Vi sålde eller promotade inte böcker utan en härligt brokig uppsjö av olika projekt och engagemang som alla strävar mot en bättre psykisk hälsa för många. Förutom vi själva, så var det Västerbottens läns landsting, två projekt som har sin bas i SKL, temagruppen Psykisk hälsa från HFS, SPF. Snurrig kan man bli av mindre, alla dessa förkortningar...
Tillsammans hade vi mycket att bjuda på och många kom till montern för att fråga, för att berätta eller förstås för att ta sig en liten godis, penna och sist men inte minst tävla om de fina bokpriser vi lottade ut. Så egentligen var jag inte där som projektledare för vårt levnadsvaneprojekt, men för ett annat som direkt har sprungit ur det - Bättre Levnadsvanor i psykiatrin i Värmland.
|
| |
| Är det nu verklighet med goda levnadsvanor i psykiatrin i Värmland? Har det märkts ännu att många medarbetare i psykiatrin förkovrats sig kring mat, motion, rökstopp och råd om att inte dricka så mycket alkohol? Vi vet inte ännu, men snart ska vi börja mäta och kika i journaler om råden om levnadsbanor ökat! Om antal recept på fysisk aktivitet ökat. Men allra först ska vi fortsätta att utbilda, nätverka och slå många goda slag för bättre levnadsvanor som en del av en psykisk hälsa genom livet. Allas rätt! Med eller utan projekt! |
| |
| Så Levnadsvaneprojektet som helhet går mot sitt slut och hur arbetet kommer att fortsätta är vi inte helt säkra på ännu, men frågan om patienternas somatiska hälsa är en sådan given del i arbetet att det inte finns någon anledning alls att oroa sig! |
| |
|
|
| 2014-08-27 |
|
| |
Hon kommer fram till mig, där jag står och föreläser, ställer sig alldeles för nära och pratar högt och entonigt. Orden forsar ur henne och jag hinner förstå att hon har en släkt som låtit tala om sig i författarkretsar. Artigt ger jag henne ett åh, så trevligt, men ber henne vänta med pratet och istället lyssna. Det går sisådär, hon har svårt att sitta still och att inte fara ut i långa haranger som inte hör hemma i sammanhanget. Jag pratar ändå och de andra som kommit för att vara med på DansStegets första tillfälle, riktar sin uppmärksamhet till de få bilderna jag visar och det jag berättar istället. Snart ska vi dansa och min korta inledning och hur fysisk aktivitet i allmänhet och dans i synnerhet och hälsa hör ihop uppskattas. Nej, det är ju inte så att golf eller bergsklättring eller styrketräning inte är lika bra, nej så klart inte. Men jag och två dansvänners initiativ just där och då handlar om dans, både i teori och praktik. Efter en paus med frukt så kör vi igång med praktiken. Nu ska vi dansa tillsammans. Det är nybörjarnivå och två olika danser prövas på. Linedance och Zumba. För den helt oinvigde är den första en amerikansk koreograferad dans där man dansar på linjer, var för sig och dans nummer två är en namnskyddad dans och träningsform som har sin bas i latinamerikansk musik och tradition. Ungefär i alla fall.
Det blir så roligt. Det är ungefär tio personer som vågat sig till lokalen som vi fått låna av RSMH (en paraplyorganisation för brukarföreningar där psykisk ohälsa förenar) och vi har också annonserat via utskick till patienter och anhöriga. |
| |
En deltagare, en man, hade läst lite slarvigt och trodde att det var bara en föreläsning. Han stannar kvar ändå och säger sedan att det är första gången överhuvudtaget som han dansar. Jag blir lycklig, kanske lyckligast. Idén är min och tanken är kort och gott att jag vill dela med mig av danslyckan som jag själv upplever. Dansen kan ge så himla mycket och vara en genväg till gemenskap och är verkligen social tillvaro, även om det ännu inte är pardans vi introducerar.
Först ut är Cut a rug, som på linedancespråk räknas till kategorin ultrabeginner. Vi dansar mot två väggar, det vill säga man vänder sig 180 grader så man kommer tillbaka till ursprungspositionen och börjar om efter några stegkombinationer. Man kan dansa mot fyra väggar förstås och då vänder man ju bara 90 grader i taget. Det går så bra, deltagarna sliter och utmanar sig och blir svettiga. Vi tar frukt- och vattenpaus en gång till innan vi byter dans. Zumba eller för att vara hel korrekt, Zumba Gold. Det är också nybörjarvariant av den dansen och anpassad för den som kanske inte kan stå (sittande dans) och höftknyckarna är lite lagom, så där i början. Jag själv är en ganska stel person som inte har så lätt för varken musiken eller knyckandet, men jag försöker så gott jag kan.
Kvinnan som pratar mer än hon dansar gör också sitt bästa, men hon fortsätter att vilja berätta om sin släkt och annat. Hon är med på sina villkor och det är gott nog. Efter två timmar är det slut. Mina nyfunna dansvänner och jag plockar ihop, eftersvettas och konstaterar:
Det här gör vi om tjejer! |
| |
| För mig känns det som en fin spin-off av levnadsvanearbetet riktat mot psykiatrin. Det finns många projekt och tillfällen och andra sammanhang där dans är en del i behandling vid psykisk ohälsa och detta lilla steg är ett i mängden. |
| |
| I höst är det slutspurt för hela projektet och jag hoppas att det har lett och kommer att leda till många goda steg i rätt riktning! En milstolpe värd att stanna till vid är kongressen med stort K! Jämlik vård för alla! Swing it! |
| |
| http://www.jamlikvard2014.se |
| |
|
|
| 2014-02-22 |
| |
| I nästa nummer av svensk Psykiatri, som kommer lagom till kongressen finns en artikel av Barbro Holm Ivarsson med. Barbro är psykolog och en de mest kunniga i landet, när det gäller tobaksavvänjning och verkar ha ett särskilt hjärta för människor med psykisk ohälsa. Det finns mycket att lära sig och luta sig emot när man systematisk vill stötta patienter i psykiatrin att sluta röka. Ett första steg kan vara att se över våra egna värderingar och ”kunskaper”. Kan det vara så att vi tänker att ett rökstopp är en belastning för patienten? Att rökning i sig reducerar ångest som ett exempel? |
| |
| Det är en vanlig uppfattning som säkert bottnar i en omtanke om patienten och kanske särskilt den svårt sjuke, som har en belastad tillvaro. Men det är en missriktad omsorg och forskning slår undan fötterna på oss. En alldeles nyligen publicerad systematisk översikt och metaanalys visar att rökstopp tvärtom minskar symptom hos den som har psykisk ohälsa och ger en gedigen vetenskaplig bas att stå på i diskussionen.
I en klassisk metaanalys sammanvägdes 26 longitudinella studier, där man undersökt rökstopp hos vuxna och deras psykiska mående. Baslinjen är innan rökstoppet och minst sex veckor efter. Med enkäter mättes depression, ångest och blandade tillstånd av depression och ångest samt stress, positiva affekter och psykologisk livskvalité.
Vid en snabb genomläsning så hittar jag inte information om vilka skattningsskalor man använt, kanske måste man gå till orginalartiklarna.
Det har jag inte hunnit, men så länge lutar jag mig mot sammanfattningen som låter oss veta: Rökstopp minskar depression, ångest, blandade tillstånd av depression och ångest, ökar livskvalitén och positiva affekter jämfört med de som inte lyckades sluta.
Du som vill veta mer, kom och lyssna på Barbro Holm Ivarsson nu på SPK. Hon är en av våra talare på Levnadsvanespåret, som har program både torsdag 13 mars och fredag 14 mars. För exakta tider besök kongressens hemsida: http://www.svenskpsykiatri.se/spk2014.html |
| |
| Artikeln: Change in mental health after smoking cessation: Systemativ review and meta-analysis. G Taylor et al (BMJ 13 feb 2014) |
| |
|
|
| 2014-02-02 |
|
| |
| har Svenska Läkaresällskapet kallat 2014 års Levnadsvanedag! Det är redan tredje året som den går av stapeln och vi som fått förmånen att vara med från start, börjar betrakta den som en av årets höjdpunkter. Där vi från sektionerna får sprida information om vad vi gjort och vad vi har i pipeline, men också själva fyllas på med ny kunskap av inbjudna och alltid spännande föreläsare. |
| |
Vi hoppas ju så klart, som varje politiker, ansvarig chef och sliten projektarbetare gör, att våra förhoppningar och drömmar och i sammanhanget visioner ska sippra ner i kolonnen genom verksamheter, ut i det dagliga livets ådror till vårdverkstadsgolvet för att- simsalabim bli just verklighet.
Så att de riktlinjer om goda levnadsvanor som är upphovet till projektet ska nå de människor vi möter i vården. |
| |
Hur den som möts ska få hjälp och stöd att så långt det är möjligt, ha det bra med sig själv och sina levnadsvanor. Om det nu handlar om att äntligen, äntligen på allvar sluta röka, kanske en operation aktualiserar det. Eller hur en person med svår psykiatrisk sjukdom får sällskap och tar en liten promenad nästan varje dag och viktökningen planar ut och hen mår lite bättre. Eller om en person med hjälp av en AUDIT-skattning får ögonen på sin alkoholkonsumtion och ändrar den och upptäcker att ångesten på lördagsmorgon försvinner. Eller om ett recept på fysisk aktivitet gör att någon kan minska och kanske ta bort sin medicinering mot högt blodtryck. Upptäcka att en timme på gymmet några gånger i veckan, gör att sömnen blir bättre och att depressionen mildras lite.
Eller det kanske allra, allra viktigaste: Hur den som lyckas ändra på en ohälsosam levnadsvana får både ett välbefinnande och en högre livskvalité. |
| |
Det är inte fy skam precis. Och det kan ju vara du eller jag som nästa gång är i patientens kläder och då vet vi vilka frågor vi faktiskt vill ha och hur viktiga de är! |
| |
Så, även så här fem i tolv, så kanske någon bestämmer sig för att träffa oss från Psykiatrikers samtal om levnadsvanor, .
|
| |
Välkomna! |
| |
|
|
| 2013-12-22 |
|
| |
Goda levnadsvanor till jul, kan det vara nåt´?
Dags att knyta ihop säcken för i år i ”Levnadsvaneprojektet”!
Vi har passerat två av tre år och mycket och olika har vi varit med om och förmedlat och spridit, vi i ”kärntruppen”!
I november samlade jag och Yvonne våra ambassadörer till ett internat i dagarna två och det var väl värd investerad tid och möda! Vi var 12 stycken och stora delar av landet representerades. Här får ni möta våra ambassadörer:
Henrik från Skåne, Maria från Jämtland, Björn från Uppsala, Magnus från Stockholm, Kristina från Jönköping, Mona från Örebro, Linda och Åsa från Västmanland, Margareta från Gotland. Delar av vår arbetsgrupp hade tillsammans med kollegor från Beroendesektionen inom Svenska Läkaresällskapet gjort ett stort utbildningsmaterial enligt tråden; utbilda utbildare. Vi hoppas att vi innan projekttidens slut har fått en kontakt i varje landsting så att det stöd vi kan erbjuda, får en mottagare.
Vi försöker synas och höras och också tacka ja till att komma till er ute i landet och berätta om projektet, dela med oss av kunskap och som vi hoppas- inspirera!
Vi var i Värmland i dagarna tre i maj i år och det ledde till att jag nu arbetar där på deltid med att stötta implementeringen av riktlinjerna i psykiatrin. Göra verkstad av teorin. Mer verkstad ska vi poängtera, för det är ju så att öppenvårdspsykiatrin redan nu ”leder” ligan om att prata levnadsvanor med patienterna. I april så ska vi på turné till Dalarna och göra samma sak. Våra kollegor i arbetsgruppen pratar och sprider levnadsvanefrön i de sammanhang de är i. |
| |
Så det puffar på! Att införliva något nytt, eller nästan nytt, tar ju tid och jag tycker att vi kan sträcka på oss och vara nöjda.
Men allra mest värmer det när vi förstår att det nått ändå fram till de som vi lite slarvigt klumpar ihop i gruppen ”brukare”. Som här! |
| God jul på er alla! |
| |
|
| |
|
|
| 2013-11-06 |
| |
Häromdagen träffade jag regeringens psykiatrisamordnare Anders Printz. Syftet var att få tillfälle att informera om vad vi inom vår sektion gör i levnadsvaneprojektet. Självfallet är PRIO-samordnaren väl insatt i Socialstyrelsens riktlinjer om sjukdomsförebyggande metoder och att Svenska Psykiatriska Föreningen är en del i Levnadsvaneprojektet. Jag fick berätta lite mer och vi resonerade om möjliga ”ytor” där PRIO-satsningen, som redan har fokus på de psykiatriska patienternas somatiska hälsa och projektet kan mötas. Glädjande nog pågår diskussion om att i två av kvalitetsregistren ta med parametrar som poängterar kroppen. Så bra och jag är säker på att det går att hitta mät- och uppföljningsbara värden att följa, som fungerar i den psykiatriska vården. Egentligen är det inte annorlunda här än i den somatiska. Eller i den ”psykiatriska” kroppen jämför med den ”somatiska”. När det blir skarpt läge kan vi från SPF och särskilt från projektet vara med i diskussionen och kanske vara remissinstans, om än inte formellt. |
| |
Vidare fick jag skicka med en önskan om att PRIO i samtalen och överenskommelserna med landstingen lyfter fram att det bör finnas en kontakt eller flera i den psykiatriska verksamheten som har ett extra ansvar för just levnadsvanorna. Ett smart sätt att haka på är att utse en Levnadsvaneambassadör, som nu under pågående projekt får både kunskap, utbildningsmaterial och ett nätverk serverat. Socialstyrelsen poängterar att det här är nästan obligatoriskt. Det är vår huvudvärk i projektet att ordna det, men i flera landsting har vi jättesvårt att hitta de rätta personerna. Kontakta undertecknad eller Yvonne Lowert om du/ ni är intresserade. Vi har flera vita fläckar på kartan fortfarande.
|
| |
Det var ett axplock av vad vi avhandlade. Det bästa var att det bara är en början av ett viktigt samarbete, oavsett var frågan om levnadsvanor kommer att husera efter 2014, då projektet upphör. För att det inte är en dagslända är jag övertygad om. I morse hörde jag en nyhet om en australiensisk studie slagit fast att depression är den vanligaste ”tjuven” av friska levnadsår. Tord Forsner, utredare på Socialstyrelsen skriver i sin rapport att depression kostar 20 år av en kvinnas liv och 17 år av en mans, vilket jag bloggat om nyligen. |
| |
Hur kommer man som specialistläkare i gång? Var ska vi börja? Att mäta, väga, räkna fram BMI och att mäta midjan är en mycket god början. Det kan göras av någon annan i teamet, men att sätta de diagnoser som föreligger är en ännu bättre fortsättning och vår uppgift. Även om de kan tyckas vara långt ifrån psykiatrins kärnuppdrag. Jag tänker på övervikt och fetma, tobaksbruk och det som är relevant i sammanhanget. Det finns KVÅ-koder för de åtgärder som riktlinjerna lyfter fram, ex rådgivande samtal om fysisk aktivitet, kvalificerat rådgivande samtal om kost. Så nosa rätt på de koderna och säg till ledningen att det är smart att göra de till vardag i vårddokumentationen. För patienternas skull i första hand förstås, men kanske också för att det är troligt att det hamnar både i register och vårdöverenskommelser. Gissar jag från min levnadsvanekammare!
Anders Printz lät mötet och fråga följa med till PRIO-bloggen:
http://www.priobloggen.se i allmänhet och för inlägget i synnerhet: http://www.priobloggen.se/kunskap-och-kompetens/levnadsvanor/
|
| |
Så här rundar Anders Printz av sin blogg:
Somatisk hälsa är ett område där PRIO borde har mera insatser. Det tyckte Vårdanalys i sin utvärdering och jag delar den uppfattningen. Det är Prio inför 2014.
Det värmer en psykiatrikers hjärta! |
|
|
| 2013-10-15 |
För kvinnor med så mycket som 20 år och för män med 17 år. Det här visar en färsk rapport från Socialstyrelsen; Nationell utvärdering 2013 �?vård och insatser vid depression, ångest och schizofreni.
|
| |
| Det här var ingen nyhet i sig, för varken levnadsvaneprojektet i stort eller för oss från psykiatriska sektionen. Att psykisk ohälsa stjäl både hälsa i stort och levnadsår, visste vi. Men att få se det svart på vitt och sammanställt för depression och inte bara individer med svår psykiatrisk sjukdom är en tankeväckare! Jag ska erkänna att jag inte läst hela rapporten, den ligger i min hög så länge och jag slår och bläddrar i den. Jag är särskilt nyfiken på hur mycket jag fick bidra med av tankar och kunskap kring fysisk aktivitet, då Tord Forsner, som varit projektledare sökte upp mig för att få det området belyst. Hans uppgift var att spegla det som pågår och värdera hur det påverkar patienten. Men än så länge är jag fullt nöjd med att få ytterligare argument för att människor med psykisk ohälsa (vet inte hur det definierats just här eller hur tidsaspekten ser ut), far illa och förkortar sina liv. Så att vi kan dra åt det andra hållet. Som vi gör i Levnadsvaneprojektet. |
| |
I psykiatrin i Värmland har man valt att satsa ordentligt på detta genom att implementera ”våra�?riktlinjer i projektet ”Bättre levnadsvanor�? Vi från psykiatriska sektionen sträcker lite på oss, då startskottet för projektet, gick efter att vi varit där i maj och föreläst. Jag och kollegan Yvonne Lowert var på en Värmlandsturné i dagarna 3 och kanske vattnade de frön som redan var sådda. Som i sin tur petats ner av en intresserad person inom divisionen som bjöd in oss! Framkant.
Vi fick sedan båda två frågan om vi kunde komma och ”konsulta�?och vara en del i det som pigga och innovativa psykiatrichefen såg framför sig och det råkade passa mig bra. Så nu är jag en vecka i månaden på plats här och får förmånen (jag smörar inte, det är verkligen så) att få samla ihop det jag gjort och gör kring ett salutogent perspektiv i psykiatrin, när det gäller levnadsvanor.
|
| |
| Det är görsvårt för mig att vara projektledare! Jag är en doer, som har kort stubin och dålig härbärgeringsförmåga och sätter igång mer än jag avslutar. Nu och i vår sektion får jag vara med från axet och kanske se limpan, i alla fall skriva receptet på hur vi ska baka det. Så jag ger järnet och missar alla danskurser hemma. Men det är det värt. Nästan i alla fall! |
| |
| Jag får fylla på med drop-in och helgkurser. För annars vete katten hur det går! |
| |
|
| |
Besök gärna vår flik både här och på vår flik på Svenska Läkaresällskapet |
|
| 2013-08-22 |
|
Andras hälsa och den egna
Så himla fort tiden pinnar på! Sliten sanning, jag vet, men hittar inget bättre uttryck just nu.
Läste om Levnadsvanebloggen på Svenska Läkaresällskapets hemsida (http://www.sls.se/Levnadsvaneprojektet/Levnadsvanebloggen/) från i juni och det känns som om jag skrev den alldeles nyss. Om gamla block och ny hälsa!
Hoppas att vi i kåren har hälsan själva och har haft (och har) det ledigt och bra. Så att vi är taggade att möta hösten, kliniken och andra åtaganden med energi. Fylla nya block med mer eller mindre begripliga anteckningar.
Att vi har det tillräckligt bra med våra egna levnadsvanor så att vi kan ”sälja in” dem till patienterna och till våra kollegor. Att vi i våra sektioner har kommit en bit på väg med det goda pratet om maten, alkoholen, rökningen och så motionen. Banat stig för kollegorna och andra medarbetare i vårdverkligheten.
Jag själv har haft en jättefin sommar med sen semester och börjar nu igen, tredje veckan i augusti att arbeta på riktigt. Lite småfuskande blir det ju lätt när man jobbar i projekt. Jag och min kollega i projektet, Yvonne Lowert sågs en bit in i juli och sammanfattade halvåret som gått och blickade framåt mot resten av året och även 2014. Hög tid att slå ner tältpinnarna och fundera på vad det ska bli för verkstad nästa år, när projektet går in på sitt tredje och sista år.
Vi är nöjda med det vi har gjort hittills. Mött många, samlat kontaktpersoner (vi kallar dem för våra ambassadörer) och vi har nätverkat, visat upp oss och samverkat. Vi hoppas så klart att psykiatrin i hela landet ska ha levnadsvanor på ”agendan” i högre utsträckning än innan, när vi packar ihop. Att hälsan hos människor med psykiatrisk diagnos och psykisk ohälsa också ges möjlighet att få en bättre hälsa, som helhet.
Vi har planer på att låta projektet leva vidare inom Svenska Psykiatriska Föreningen och ska förbereda det under hösten.
Vad tycker ni ”därute”? Vet ni att projektet finns? Saknar ni info? Titta vidare under denna flik så får ni veta mer! |
| |
Surströmming och beteendeförändring
Men ännu kan jag inte släppa sommaren helt! Häromdagen, cyklade jag på väg till frisören, förbi en välrenommerad krog med anor mitt inne i Stockholm och kände en omisskännlig och inte så angenäm lukt. Surströmming? Mitt i Stockholm? Mitt i den underbara sensommardagen, mättad, sommartung. Jo, min frisör sniffade också och vi kom överens om att det inte fanns någon annan möjlighet. Det var den karaktäristiska lukten från en burk Röda Ulven eller någon annan producent på området. En annan kund på salongen visste att berätta att en restaurang i närheten hade det på menyn. Jag cyklade snabbt förbi på hemvägen.
En föreläsare som jag hört några gånger använder surströmming som modell när hon pratar om beteendeförändring. Hur hon som inflyttad till Norrland fått ta skeden i vacker hand för att smälta in i en social degel där surströmmingsätande var ett viktigt inslag. Eller kanske ta strömmingen i vacker klämma! Hon tog lite i taget men allra först hon ett beslut. Hon skulle lära sig att tycka om den skämda fisken. Och hon lyckades. Små smakportioner, som när vi lär de små barnen att äta fast föda. Och tycka om nya smaker och konsistenser.
Det som verkade heeelt omöjligt och kanske lite galet gick att ändra på. Färdigheter är inte begåvning utan resultat av träning. Jag har knyckt idén, men berättar också om mitt eget misslyckande att lära mig tycka om den skämda fisken. Ni hör ju vad jag tycker! Jag har prövat ganska många gånger. Men den förblir en ovälkommen gäst i min gom.
Men mitt incitament för att lära om har varit svalt. Min motivation har nästan saknats med andra ord. Jag , trots mina norrländska rötter, lägger försöken och sursillen på hyllan och har inte förlorat något.
Det måste finnas ett skäl, kanske till och med ett behov för att vi som individer eller organisationer ska ändra oss. Och det kära ni, är vår tuffa uppgift just nu. Att ni ute i kliniken ska uppleva att levnadsvaneprat är något ni saknat fram tills nu. Sälja in oss, kort och gott. Och göra det bra! |
| |
Till sist och stillasittande
Sommaren är sen och den här söndagen lutar åt samma håll. Och jag har redan suttit stilla flera timmar och betydligt mer än jag gjort under sommaren. Städa mejlen och komma i kapp tar tid.
Så vad passar bättre att runda av med, än att påminna om att långvarigt stillasittande är en hälsofara i tiden och berätta att nu är boken här!
https://www.studentlitteratur.se/#35945-01. |
| |
Köp den, läs den, sprid den!
Det är nu inte bara kroppen som far illa av att vara stilla för länge. Nej, vi blir sjukare även i vårt psyke. Försiktiga forskningsresultat visar på detta. Mera kommer säkert! Inget annat är möjligt, vi hänger ihop till kropp och själ. I nästa nummer av vår tidskrift kommer det en artikel om stillasittande och psykisk hälsa.
Res på er och låt stå! |
| |
|
|
| 2013-06-14 |
Så såg då äntligen våra ambassadörer för bättre levnadsvanor i psykiatrisk vård, dagens ljus! För att uttrycka det mer prosaiskt, kollegor ifrån psykiatrin från hela landet träffades för första gången i egenskap av ”listade” kontaktpersoner för att vara med och sprida Socialstyrelsens riktlinjer om sjukdomsförebyggande metoder. Hittills är vi 15 kollegor som anmält sitt intresse och till detta första möte var vi åtta från norr till söder, nyblivna specialister och ”gamla rävar” samt både män och kvinnor. En bra spridning med andra ord.
En lite väl allmänt hållen vägbeskrivning till den gamla stationsbyggnaden i Göteborg som kallas för Vita Huset, gjorde att vi blev lite sena i starten. Till den kollega som irrade sig åt fel håll och hamnade i Östra Nordstan istället ber vi tusen gånger om ursäkt! Trots mankemanget var vi taggade till tänderna denna vackra försommardag. |
| |
Vi från projektledningen, Yvonne Lowert och undertecknad, hälsade Maria från Jämtland, Björn från Uppsala, Margareta från Gotland, Magnus från Stockholm och Angelo från Värmland välkomna! Efter lunch anslöt också Lise-Lotte Risö Bergerlind, vår tidigare ordförande i Svenska Psykiatriska Föreningen och värd för mötet samt en av två kontaktpersoner från VG-regionen.
Vi blandade presentationer, information om riktlinjerna, lunch, en kort promenad i den nästan osannolikt varma dagen och förstås det allra viktigaste pratet om hur vi ska gå vidare tillsammans. Hur vars och en förutsättning ser ut på hemmaplan. På den egna kliniken och kanske också i ett vidare perspektiv. För det är ju vår önskan att varje ambassadör ska vara en länk mellan psykiatrin i sitt eget landsting och projektet. Vi servar med material och har i år och nästa år resurser för att bjuda er till nätverksmöten, utbilda er och byta erfarenheter och stötta det jobb som redan pågår och nu får ytterligare en skjuts. För så är det ju, prat om levnadsvanor är redan på agendan i psykiatrin! Men mer behövs och uppföljning måste bli en självklarhet. Vi vet ju att det är en hälsorisk att ha en psykiatrisk diagnos, förutom det lidande det innebär. Livet förkortas av flera olika skäl, vården som den psykiatriske patienten ”konsumerar” blir annorlunda och ofta sämre, även det har förstås också många skäl. För den nyfikne kan vi rekommendera att läsa Socialstyrelsens rapport: Öppna Jämförelser av den psykiatriska vården, 2010, om just det. |
| |
På gång i vårt projekt är ett utbildningsmaterial som ska användas för att spridas bland våra kollegor. Kontaktpersonerna som vi på mötet döpte till ambassadörer efter ett gemensamt beslut kommer att få tillgång till både PP-material och foldrar och vad som kan vara ett stöd för er på hemmaplan.
Så att ni både får en bredd i kunskap om både varför bra levnadsvanor ”lönar sig”, vilka metoder som rekommenderas och tips och råd om hur man kan gå tillväga. Vilka hinder kan man stöta på? Vad underlättar?
Till nästa möte så lovar vi bot och bättring och nästa vägbeskrivning kommer i form av GPS-koordinater! Ha en bra försommar och kontakta oss gärna! Både ni som redan är med och jobbar, ni som gör det på hemmaplan och vill ha draghjälp och ni som bara undrar. Eller varför inte, ni som tycker att vi är ute och cyklar! En kreativ diskussion för världen framåt! |
| |
| |
|
| 2013-05-10 |
|
Oj, så fort den blåste förbi, vår fantastiska psykiatriska kongress. Många månader av förberedelser av allehanda slag och så det dags och så är det�? Ooops, redan över!
Som julafton kunde kännas. Lååång väntan. Adventskalender. Kalla vintern. Lucia. Och så själva julafton. Som gick så fort. Lite snopet. Redan över. Långt till nästa gång. Suck. |
| |
Stort tack till er som gjorde lejonparten av allt jobb. Ni är beundransvärda!
Jag och vi på vår levnadsvanekant fick förmånen att hålla ett symposium om just levandsvanorna och den pågående implementeringen i psykiatrin, som vi ska stötta med ”näbbar och klor” nästan! Det var roligt att vi lockade en del till olika inslagen om bristande fysisk aktivitet, riskbruk av alkohol, tobaksbruk och så till sist ohälsosamma kostvanor. |
| |
Jag hade också förmånen att få bidra till kulturspårets blivande och ja, det blev musik- och dansinspirerat! där jag vara ansvarig för dansen. Jag är glad över det och vet att många tyckte att det var ett värdefullt och trevligt inslag, både symposiet per se med kunskap kring dans och psykiatri och dans och hälsa kan man säga, men också de mer lättsamma inslagen bara för vår egen skull. Pausdans och en liten danskurs på kongressmiddagen.
Så klart så föll det inte alla på läppen och någon har skåpat ut det rejält i utvärderingen. Jag tar det till mig och diskuterar förstås formerna för det, då några blev störda. Men jag lovar till er som tyckte om det att jag ska pusha för pausaktivitet av något slag även till nästa kongress. |
| |
För hörrni alla, vi är en riktig riskgrupp vi doktorer som har samtalet som vårt främsta redskap. Vi sitter mycket och ofta.D å i mötet med patienten, men också under ronder och framför datorn i journalarbetet. Så att åka på kongress och sitta stilla under lång tid är inte att rekommendera någon. Man bör ta paus ungefär var 20:e minut. Vetenskapligheten är inte stark när det gäller pausernas frekvens och duration ännu, men däremot att stillasittande är en oberoende riskfaktor skild från brist på fysisk aktivitet är klart fört i bevis. |
| |
Så vi bör väl, tycker jag, så långt som det är möjligt både vara goda förebilder för våra patienter och sköta om oss själva. Vi är ju så klart inte vaccinerade mot att till och från räknas in i patientpopulationen och Socialstyrelsens riktlinjer gäller också oss.
Vi är ju som, ni vet, redan så bra på att ta upp frågor om tobak, alkohol, kost och motion med våra patienter. Hur duktiga vi är på att ta hand om oss själva, har jag ingen aning om. Troligtvis så följer vi mönstret som andra akademiker och personer med vår utbildningsnivå och inkomster och har det ganska bra. |
| |
Men för att leva som vi lär, ha roligt och i allra bästa fall ta med oss inspiration till vårt arbete så kommer vi från projektgruppen att fortsätta att vilja bidra! Med praktik och teori. Med rörelseglädje och svett! |
| |
| Jill Taube, projektledare |
| |
Levnadsvanor på turné
Än så länge så sprider vi kännedom och kunskap om både levnadsvanorna och den goda nyheten från Öppna Jämförelser (se tidigare blogg) här och i olika fora.
6 februari hade vi kanske all time high, med både en heldag på Svenska Läkaresällskapet där ny forskning om levnadsvanor presenterades och vi var representerade. Samma dag var vi också bokade på SLUP-kongressen och fick prata både fysisk aktivitet och psykisk hälsa och levnadsvanor.
I pipeline finns en 3-dagarsturné i Värmland i maj, där verksamhetschef Bengt Stenström bjudit in oss till att föreläsa för psykiatrins vårdgivare. Alla 600 kommer att bjudas in! |
Samverkan
Vi jobbar på med att ni kollegor inom psykiatrin ska känna till att riktlinjerna om sjukdomsförebyggande metoder finns och att de ”ska komma till användning”. Med andra ord att kunskaperna om metoderna blir kända och verklighet i den kliniska vardagen och når den som ska nås - patienten.
Att frågor om rökning, fysisk aktivitet, alkohol och matvanor blir lika självklara att ställa som de om tidigare sjukdomar, läkemedel och andra vårdkontakter. Alla faktorer som är viktiga för att patienten ska kunna må bättre.
I vårt projekt drar vi vårt strå till stacken och har fokus på er kollegor i hela landet. På sikt vill vi också medverka till att hela det psykiatriska teamet runt patienten utbildas.
Så det finns många att nå och i bästa fall många som vill utbildas.
Men tack och lov så är vi inte ensamma i våra uppdrag eller strävan.
Läkares samtal om levnadsvanor har systerprojekt hos både sjuksköterskor och sjukgymnaster.
Vår ambition är att samverka med dem! Vi har också ett samarbete med dietister i psykiatrin på gång. Det känns mycket angeläget, då råden kring kost har landat på ”Kvalificerat rådgivande samtal” och det innebär att någon med särskild utbildning i kostfrågor bör ge råden och att det bör vara avsatt minst 30 min till samtalet. |
Huvudansvaret för implementeringen ligger hos huvudmannen (landsting eller region) och ett samarbete mellan psykiatrin lokalt och de ansvariga för den geografiska implementeringen är förstås också önskvärt. Säkert är det redan så i vissa landsting. Här kan vi i projektet bara visa på de olika ”stigarna” som finns och bidra till att vi har ett väl utbyggt nät av ambassadörer i hela landet.
Precis det håller nu på att ske! Vi har de senaste veckorna träffat flera intresserade kollegor som tackat ja till att bli ambassadör i nätverket.
Till att börja med räcker det med att vara intresserad av området och vara beredd på att svara på frågor från kollegorna på hemmaplan så gott man kan och för övrigt hänvisa till oss i arbetsgruppen eller fråga oss. Man behöver också få mandat av chefen att använda lite tid till detta.
Ha mejlkontakt med oss i arbetsgruppen och kanske viktigast - komma på vår första inspirationsdag.
Den äger rum 31 maj i Göteborg kl 10-15, i en lokal mycket nära Centralstationen. De som anmält sig som ambassadörer kommer att få en personlig inbjudan. Du som skulle vilja bli ambassadör - kontakta mig!
Till sist; ta del av Levnadsvanespåret på kongressen! Vi har föreläsning både torsdag och fredag. Gå en introduktion i Motiverande samtal. Pausdansa! |
| Se programmet! Hoppas vi ses där! |
En julklapp i förtid! Idag klockan 09.00 släppte Socialstyrelsen ytterligare en rapport i serien Öppna jämförelser och denna gång om hur hälsoinriktat vi arbetar i svensk sjukvård.
Den heter ordagrant: Öppna jämförelser av den hälsoinriktade hälso- och sjukvårdens kvalitet och effektivitet �? Jämförelser mellan landsting 2012.
http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2012/2012-12-3. |
Psykiatrikers samtal om levnadsvanor
Inom öppenvårdspsykiatrin är jämfört med både primärvård och somatisk öppen- och slutenvård bättre på att fråga patienterna om tobak, alkohol, motion och kost. Det är patienter som tillfrågats i enkäter och det är ovanstående delar av vården som man vänt sig till. Ger er som exempel jämförelse mellan psykiatrin och primärvård och siffrorna kommer i den ordningen för respektive område:
Tobak; 26% resp 30%
Alkohol; 18% resp 53%
Motion: 34% resp 57%
Kost: 24% resp 48% Siffrorna talar sitt tydliga trevliga språk och det värmer förstås mig som vurmat mycket för fysisk aktivitet vid psykisk ohälsa att kunskapen verkar vara så utbredd. En mycket god grund att stå på.
Att vi valt att kalla vårt projekt Psykiatrikers samtal om levnadsvanor verkar ha varit en god idé som speglar verkligheten. |
