Lenas blogg ”Psykiatrin i valrörelsen”

Nu till psykiatrin i valrörelsen. Almedalen bjöd på många seminarier om både vuxen och barnpsykiatrin men det politiska engagemanget verkade svalt. Mer om det finns att läsa i en artikel tidskriften Svensk Psykiatri som snart ligger i era brevlådor. Det var därför som jag med stort intresse deltog i en politikerutfrågning den 1 sept. på ABF-huset arrangerat av MIND tillsammans med NSPH, Tjejzonen, Tilia, Svenska Psykiatriska Föreningen, och Föreningen Storasyster. Moderatorer var Cecilia Modig, ordförande för MIND, och Lena Huss, ordförande för Ångestsyndromsällskapet. Carl von Essen hade arrangerat utfrågningen. Deltagande från de politiska partierna var Nina Wahlin, Centerpartiet, Bonnie Spetse, Feministiskt Initiativ, Barbro Westerholm, Folkpartiet, Ella Bohlin, Kristdemokraterna, Finn Bengtsson, Moderaterna, Gunvor G Ericson, Miljöpartiet, Meeri Wasberg, Socialdemokraterna, Per Ramhorn, Sverigedemokraterna och Karin Rågsjö, Vänsterpartiet.

Politikerna fick i tur och ordning redogöra för sina vallöften avseende den psykiska ohälsan och psykiatrin. Det var svårt att hitta skillnader – alla betonade satsningar på skolan med upprustning av skolhälsovård, tidig upptäckt av psykisk ohälsa och bättre och snabbare tillgång till psykiatrin och primärvården. En annan stor enighet var att tillgodose första linjens psykiatri genom en utökning av psykiatriker och psykologer kopplade till primärvården. Att minska administrativa oket där registreringar tar stor del av arbetstiden till förmån för mer direkt patientarbete var också en enighet kring. Psykiatrin bör ha större frihet att erbjuda det patienten behöver istället för det som ger budget-tilldelning. Ett sätt kan vara att betala för ”patient-tid” istället för pinnar. När det sedan kom till konkreta åtgärder för att nå nollvisionen för självmord och åtgärder för minska den psykiska ohälsan bland unga var det bara några få partier som konkretiserade sina satsningar. Upprustning av skolhälsovården tycktes vara ett blocköverskridande vallöfte men hur man skall nå den stora mängd ungdomar som varken går i skola eller har arbete – där var det bara vänsterpartiet, miljöpartiet och socialdemokraterna som hade bestämda uppfattningar. För att nå dessa bör man använda sig av uppsökande verksamhet, risken är annars stor för uttalad psykisk ohälsa, missbruk och självmord. Nollvisionen för självmord delades av de flesta men vägen dit var inte konkretiserad. Moderatrepresentanten tyckte att man bör tänka på den personliga integriteten och inte ingripa för mycket – en lite svårförståelig strategi för att minska självmorden bland unga.

När det sedan kom till den psykiatriska kärnverksamheten för de svårare psykiska sjukdomarna verkade det vara en ”svart box” där politikerna inte hade en klar uppfattning om hur en god styrning skulle se ut konkret. Socialdemokraten betonade långsiktighet istället för stimulans projekt, sjuksköterskorna skulle få en tydligare karriärgång med möjlighet till betald vidareutbildning och därefter högre lön för specialistsjuksköterskor (KD, MP). Personliga ombud skulle öka med organisatorisk tillhörighet till hälso- och sjukvård (MP). Psykiatrikerbristen som, enligt socialstyrelsen kommer att bli än värre berördes inte specifikt. Moderaterna betonade att det behövdes nya idéer inom psykiatrin vilket stimulerats av privatiseringen. Osäkert hur han menade att dessa idéer sedan skulle utvärderas vetenskapligt. Barbro Westerholm (FP) betonade det ökade behovet av en psykiatrisk behandlingsarsenal för äldre som ju är de med den sämsta psykiska hälsan. Inte säkert att det handlar om medicinska åtgärder utan kanske att man genom hela livscykeln har en meningsfull uppgift och är behövd.

Blev ni klokare?  - Inte jag heller :(

Till alla som hjälpt till att göra Svenska Psykiatrikongressen till en lyckad, festlig, underhållande men även seriös kongress vill jag rikta ett stort tack – det är ni (vi) som verkar för att psykiatrin skall höja sin status och rekrytera nya läkare till specialiteten.  Kombinationen av social samvaro, utbildning, debatt, vetenskaplig kongress, kulturellt evenemang och sist men inte minst – en fest med glädje, spralliga upptåg och enighet i viktiga frågor gjorde kongressen till den mötesplats som inspirerar och ingjuter hopp för framtiden.

Vår sjukförsäkringsminister Ulf Kristersson inledde med ett anförande som övertygade om hans äkta engagemang i psykiatriska frågor. Han berättade att psykiatriska diagnoser står för 40% av alla nya sjukskrivningar och håller därmed en första plats som orsak till arbetsoförmåga jämfört med somatiska diagnoser. Han berättade vidare att andra discipliner har en sjunkande trend när det gäller sjukskrivningar medan psykiatrins andel ökar. Möjligen är det en längre process att implementera effektiva metoder inom psykiatrin eller att psykiatrins kärngrupp av patienter inte står för ökningen utan istället unga personer, särskilt unga kvinnor som är särskilt utsatta för det hårdnande samhällsklimatet. Det ger i alla fall en eftertanke kring psykiatrins uppdrag men tydliggör även vikten av öppenhet mot anda aktörer i samhället.

Bland debatterna kan nämnas den om ersättningssystemet. Det var både intressant och givande att få samhällsvetares perspektiv på hur psykiatrin prissätts. Vi bör tydliggöra för beslutsfattare att det är svårt att fånga essensen av de psykiatriska kärnelementen - empatin, alliansen och medmänskligheten i ett ersättningssystem som favoriserar effektivitet och flöden.  Mot det står att vi bör gentemot samhället, oss själva och patienterna tydliggöra effekter av behandlingsinsatser  -  det finns goda exempel från somatiken där behandlingseffektivitetsmätningar har lett till stora vinster. Problemets kärna kan vara att vi åläggs mätningar, kopplade till ersättningar, som har mycket lite med patienternas och professionens egna värderade mål att göra och därmed interfererar negativt. Dessutom kan åläggandet i sig antyda misstroende gentemot psykiatrin.

Avslutningsvis blev Stefan Einhorns betraktelse över det som upplevs mest väsentligt, inte bara i psykiatrin, utan även i hela läkekonsten – att vara en medmänniska som empatiskt förstår en annan medmänniskas situation och lidande, en bekräftelse på det nuvarande ersättningssystemets tillkortakommande.

Nu går vi vidare och kommer bl.a att fokusera på en integrering mellan FoUU och psykiatrisk klinik genom att stimulera till kliniknära psykiatrisk forskning. Som ett led i det kommer SPF i samverkan med Karolinska Institutet att förnya och lansera Psykiatrifonden bredare. Vår förhoppning är att arbetet med tiden skall inkludera även andra universitet. Ett fokus skall vara att bekämpa det stigma som ofta drabbar både psykiatrin och dess patienter. Ökad klinisk forskning är ett medel att nå dit genom att tydliggöra positiva effekter av psykiatrins behandlingsmetoder.